torsdag 2 oktober 2008

2 Oktober 08

Om två dagar har jag överlevt två år. Och jag antar att det kommer flera år.
But that's just life, it's something we have to deal with. Döden.
Big sis, I miss you. Dagen till ära kanske jag ska låta tårarna falla.
Vad är det för fel på mig? Jag förtränger tankarna om att du är död. När jag har tid och ork till det så kan jag ägna en tanke till det och låta tårarna falla. I smyg så tänker jag på dig varje dag, och det gör alltid ont. Ibland mer, ibland mindre. Men det är inget jag tänker berätta. Jag har bara berättat det för alla människor som läser min blogg just nu. Men det struntar jag i. För det gör ont, så in i helvete. Varenda dag.


Skolan rullar på. Suckelisuck.
Vi har naturkunskap nu. Jag måste gå in på lektionen. Suck igen. Låt mig sova....

Jag ska snart hem. Ja, det ska jag. Hem till tryggheten.

1 kommentar:

  1. åh vad jag känner igen det du skriver...förutom att jag inte orkade låta tårarna falla...

    SvaraRadera