03 Februari 09

I don't remember who I am,-

Och med träningen medföljer minnen. Varför jag slutade från första början. Varför jag föll. Och serierna börjas, och minnena flödar.


I miss you sis. Något så jävulskt. Jag saknar att ligga och sova i din säng och vänta på datorn i lugn och ro bara några minuter efter att jag skrikit åt dig att jag ska ha datorn och att det inte är din jävla egendom. Fan så vi bråkade. Eller 'vi' bråkade egentligen inte. Det var jag. Det var jag som skrev på dig vareviga dag. Helt galen var jag ibland. Men de gånger jag inte skrek, då var vi bästa vänner. och sista året jag fick tillbringa med dig, då var vi oskiljaktiga. Hela tiden du och jag. Jag visste innerst inne att det var du och jag mot världen. Men jag gjorde ett fel, jag tog förgivet att det skulle vara föralltid. Men ack så fel jag hade. Du lämnade mig. Du tog till med repet och bara stack. Bara sådär, utan förvarning. Ingenting.

Och det mest jävulska är att jag inte har en enda jävla aning om varför. Eller jag förstår massor, men inte det grunden till det hela. Om du bara kunde viska till mig varför.
Låt mig läsa alla dina papper du skrev, låt mig bära din kläder. Låt mig vara dig.

Lär mig allt du kan och ännu mer.


Du kan inte dö åt mig och jag kan inte leva åt dig.

Tell me how my life will end, tell me if my dreams will stay as dreams, or if they are going to be reality. Tell me if all this is worth it.